Svar!!
Igår när jag berättade för killen hur jag känner för honom fick jag inget svar, timmarna gick och jag höll på att bli gaaalen. Jag ville ju bara veta, oavsett om det var bra eller dåligt.
Men i dag har jag haft en underbar dag med mamma ute i solen men picknik... timmarna gick och jag hade fortfarande inte fått svar..
-Vad höll han på med? Varför kan han bara inte svara?
Men sen nu ikväll när jag satt och käka middag så pep telefonen och när jag såg att det var från honom dunkande mitt hjärta som aldrig förr, även om jag visst vad det skulle stå. Men nånstans därinne hoppas man alltid!
Jag öppnade smset där det stod:
- Jag tycker jätte mycket om dig som vän men inget annat. Men det är helt rätt att du är ärlig. Kram
Med lättnad la jag ner telefonen och fortsatte middagen. Konstigt nog blev jag faktiskt varken ledsen eller chockad. Det kännde bara skönt att veta. Och jag accepterar hans känslor. Jag kan inte rå för vad jag känner medans han inte heller kan rå för att han inte känner samma sak som jag...
Tänk om man kunde styra över sina känslor, livet skulle vara såååå mycket lättare då!!
Men det kommer nog kännas lite konstigt nästa gång jag träffar honom, men det får jag helt enkelt ta.
När jag loggade in på bloggen nu och såg att folk lämnat kommentarer.. blev jag sååå sjukt glad.
Det fick mig att verkligen känna mig stark och att jag gjorde rätt!!!
Tack för uppmuntringen, den kom väl till lags!!