evelina

Fan, fan,fan.. har precis berättat för killen jag är intresserad av hur det ligger till och jag börjar nog att ångra mig.. inte över mina känslor men att jag berättade det. Känns verkligen som att mitt hjärta är helt öppet och j*vligt sårbart nu.

Hatar sånt här,men jag anser att jag inte har nåt att förlora på det, hoppas jag iaf. Om jag inte kan få mer än vänskap är det bara att acceptera det men är rätt för att jag ska förlora vänskapen också.

Har dragits fram och tillbaks med tanken om jag ska berätta eller inte jag vet inte hur länge. men nu har jag tillslut samlat krafter till att blotta mitt hjärta. Men vad fan man lever bara än ggå. Ska man vinna nåt här i livet måste man satsa och ibland går det som man vill och ibland inte. Det är väl bara att hålla tummarna antar jag.

Det var antingen eller.. antingen berättar jag eller så är jag tyst och fortsätter vår vänskap.. men hur kul och hur bra skulle jag må om jag försökte dölja allt och leva i en lotsas värld.

Det är bättre att vara ärlig och ta ett eventuellt slag i ansiktet för att sen försöka gå vidare..